Jag har gjort en hemsk sak...

Detta inträffade i lördags, lördags kväll närmare bestämt.

Jag tog för mig, slog en väldigt självsäker kompis med ett hårt och oerhört brutalt knytnäveslag rakt i anstiket...

"In your face!"

Det var percis det jag tänkte..

Hon hade gjort precis samma sak..

Hon hade stegat in i denna drömvärld som uppenbarade sig framför mina fötter.

Klivit in i denna värld utan att ens slänga ett ögonkast bakåt mot oss andra som stod kvar i den existerande verkligheten..

Kändes detta bra? Gav det mig den där oerhörda kicken av lycka, storhetsvansinne, känslan "fasen vad jag är bra", go:et som jag förväntade mig att det skulle resultera i..?

Nej, det gjorde det verkligen inte..

Jag vet att min kompis verkligen hade tagit detta steg och fullkomligt njutit av det.

Insupit hela stunden och inte så mkt som brytt sig ett dugg om resterande saker..

Bara hon fick det hon ville ha just då, hade tillfredställt henne till tusen..

Men frågan är då?

Blev det som jag förväntat mig?

Kunde jag ta in allt detta och omvandla mina känslor, tankar, sinnen och allt runt omkring till ngt bra..?

Nej, kvällen slutade därför i kaos..

Bara för att jag valde, valde att försöka ta ett steg rakt ut på motorvägen..   

Jag blev överkörd.....

Platt fall..

Helgen har gjort sitt,

ännu en måndag,

ny vecka,

nya möjligheter och ett otroligt tilltrasslande för Mikaelas del.

Som vanligt...

Helgen bjöd visst på dubbelutgång, en mkt trevlig sådan, dock inte helt gratis kanske ska tilläggas..

 Men överlevde utan större fysiska skador iaf.

En blå tå, de va den smällen man fick ta.

Värre var det nog me psyket..

Känslorna har spelat mig ett spratt, ännu en gång..

Varför ska allt hända på en gång?

Kan det aldrig sprida ut sig? Nej, självklart ska allt hända samtidigt...

Alltid...

Detta gör mig mkt mkt förvirrad så nu är allt ett enda virrevarr i skallen på mig..

Känslor kastas hit och dit, mellan att vara lycklig till att vara djupt förtvivlad..?

Men förhoppningsvis löser väl detta sig tillslut..

Hade ju varit mkt bra om ngn hade velat vara så snäll att bestämma åt mig i detta läge men antar att jag måste ta tag i detta själv och titta sanningen i vitögat även i denna situation..

Önska mig lycka till, för det lär jag behöva..

Ha det underbart

Ta hand om er själva & varandra

Jag hade fullkomligt förträngt hur jobbigt det var att gå upp kl 04.30 på morgonen..

Denna underbara känsla av att bara lägga huvudet på kudden igen och återgå till drömmarnas värld...

Kylan kröp tätt inpå mig och omslöt min arma kropp i sin morgonvals.

Denna vetskap man besatt var otäckt hemsk att ta in,  att omgivningen iaf kunde sova 2 timmar till...

Men nej, upp och hoppa!

Vakna till en mörk, kall verklighet, som absolut inte inte stod där och ville välkomna en till en ny dag med öppna armar..

Tog mej i kragen och begav mig hem till Christina, sen drog vi vidare till Vittskövle(jag vet egentligen inte om stället hette så, ja fick ju hitta på nu)

Jaha, va gjorde vi nu på detta stället långt ute i ingenstans kan man undra..?

Haha, lastbilsvägning, de e de lättaste att beskriva hela dagen med.

Dagen har även innefattat lastbilar(såklart) vikter till tusen, lastbilschaffisar, många underbara skratt me Christina, en helt vansinnesfärd in & från stan i paddan..

Nu ska jag knyta mej..

Ännu en dag väntar, fylld me lastbilar å dess like...

Ha de underbart

Ta hand om er själva & varandra

Undra hur många gånger här i livet man ska behöva bli besviken??

 Om man börja tänka efter så blir man de nästan dagligen..

Va de för mening med att bli besviken?

Vem har kommit på de??

Idag slog besvikelsen mej med knuten näve mitt i ansiktet..

Fläskläpp fick ja till råga på allt.

Den känslan är värre än att vara sur, värre än ilska..

Men men, man lär väl kanske ngt av de oxå..

Besvikelse, ack vilken hemsk känsla de e...

För ngn helg sedan gjorde jag ett mkt stort misstag..

Jag lät mej supas ner..

Kvällen började överträffligt bra.

Förfest å allt var tipp topp!

Drog vidare till nästa fest, mkt mkt trevligt där oxå, men sen hände ngt märkligt..

Spriten tog överhand,

Det var som om någon okänd varelse övertog min kropp å bara bäljade i mej en massa sprit:S

Som ni alla förstår, så kunde detta inte sluta speciellt lyckat..

Lilla syster fick ringa till pappa så han fick komma och hämta sin odrägliga dotter som inte visste ngt alls om omvärlden just denna stund..

Efter mkt om & men, hamnade ja hemma, i min egen säng.

Det värsta var, att det var jag själv som söp mej under bordet..

nu kan ja ju glädja er läsare som tycker om att se en människas liv åter rasa samman..

ja, ja tror det har hänt,

om det inte redan har hänt så håller det på att hända å nej, ja vill inte..

jag är inte redo för en ny förälskelse..

visst, när man håller på att bli kär ska de pirra i kroppen,

fjärilarna ska flyga runt runt i magen,

ögonen ska tindra, det ska kännas helt underbart <3

men nej

det gör inte de..

ja vill inte bli kär..

för jag lyckas ju bara bli det i ngn dum jävla kille,

 som sliter ut mitt hjärta ur bröstet på mej på ett oerört brutalt sätt, håller det krampaktigt i handen,

tittar på det för att i nästa sekund kasta det ifrån sig och trampa på det, hoppa på det,

med ett oerhört hånflin på läpparna..

så nej, ja vill verkligen inte..

inte alls

vill inte känna denna förnedring, kärlek borde vara ngt som gör en glad, lycklig å alldeles pirrig

nej,

 just i denna stund får den mej att vilja gråta, skrika ut min ilska över att denna känsla håller på att ta mitt sinne i besittning ännu en gång..

visst, förälskelse & kärlek i all ära och visst,

 har ja inte egentligen gått & hoppats på att den känsla ska dyka upp nu i detta höstmörker som härjar runt i vårt kalla land???(frost i morse, verkligen värt att påpeka)

& nu när den äntligen lyckas slå till,  så vill ja inte känna känslan..?

jo, egentligen vill ja nog...

 men nej, jag är inte redo att kasta mej in i dessa känslor som gör en helt ofokuserad, handlingsförlamad,"gör man inte kan prata om hur underbar denna killen är fast han egentligen är en jävla skitstövel som bara vill ha stadigt sex då och då och utnytjar dessa stackars kärlekskänslor"syndromet osv..

nej, jag bestämde mej just nu.

JAG, Mikaela Nilsson, ÄR INTE KÄR. PUNKT SLUT...

ha de underbart

ta hand om er själva & varandra

måndag igen,

inget vettigt har ja fått ut av denna dagen heller

de enda möjligt vettigt va nog att ja snackat en hel del me vänner, tur att man har dom iaf:)

har snöat in på "the voice" nu om kvällarna å de e ju dumt..

eftersom de spelas bara festmusik så då tänds partyådran i kroppen å man vill bara dansa loss riktigt rejält

men ärligt, hur kul e de att dansa runt själv här i huset när mamma å pappa försöker sova..?

dessa stackars arma arbetande människor..

sj skulle ja kunna festa mej igenom veckorna utan att de skulle påverka ngn större i mitt liv, då har ja ju förmodligen kul oxå

men nej, då kommer de verkligen bli alkisvarning

de vill vi inte veta av..

så ja får helt enkelt se till att skaffa mej ett jobb så snart som möjligt å tjäna pengar å få in mej själv, min kropp & mitt sinne på riktiga banor igen..

avvärjning mot arbetslösheten, så snabbt som möjligt, tack!

ha de underbart

ta hand om er själva & varandra

haha, denna tågresa som följde denna kväll va att kalla ngt den vill ja lova:P

mötte upp Fidde( mer känd som Gud av omvärlden kanske;P) & Fredrik i tågvagnen

haha, de va fullt ös på Fidde vill ja lova

svettigt, tuggummisnyltande & 2 in a room va de som existerade denna kväll:P

efter många dividerande om att köpa biljett(för pojkarnas del) med Valrossen, som så fint konduktörskan fick heta, fick de pröjsa närmare 200 spänn för att ta sig t K-hamn, helt galet..:S

efter ännu mer "2 in a room" (Fiddes bästa fynd ever, en LP-skiva me 90-tals hiphop??) hamnade ja å Fidde hemma hos Bjerlo tillsammans med Björn & David "Sughapig" Krona där det blev kaluha å kanelbullar framför ngn konstig film:P

men trevligt va de haha:P

nattbuss hem mot min egna otroligt sköna säng:)

å ja, ensam..

ha de underbart
ta hand om er själva & varandra