Det finns en sak här i världen som jag är riktigt, riktigt kass på.

Jag är ngt så kopiöst dålig, helt ofattbart icke bra på denna sak..

Att laga mat..

Jag är svårslagen i det alltså.. Att vara så fullkomligt och fruktansvärt dålig på ngt är skrämmande..

Jag kommer ju inte överleva när jag flyttar hemifrån alltså..

Kommer ju svälta ihjäl, eller kommer jag att bli jättetjock.. Tvingas äta halvfabrikat och pizza var och varannan dag..?

Nej, jag måste försöka lära mig detta...

Steka är ngt jag är ofantligt kass på. Det är nog det värsta..

Som den gången jag skulle steka en vegetarisk snitzel. Lägger i smör i stekpannan å hoppsan va hände?

Svart som natten blev hela jävla snitzlen...

Fick sitta å kreta bort över halva snitzlen..

Skickligt, skickligt, mkt skickligt..

Var så stolt över mig själv..

Hjälpte ju inte att mästerkocken själv, dvs pappa som hade kunnat vara värsta stjärnkocken, kom och gav mig en klapp på axlen och sa:

"Hur svårt kan det vara? Man får ju skruva ner värmen..."

Hallaou!!!??
Bara för att jag inte har fötts med denna gåvan, denna otroliga kunskap..?

Jag ser upp till folk som är grymma på matlagning alltså..

Pappa är en av mina största  idoler inpom detta område...

Idag tvingades jag utsätta omvärlden för en vit lögn...

Men jag var tvungen...

Det var jag...

"Sov på saken, så ska du se att det känns bättre!"

Nej, det gör faktiskt inte det..

Det känns inte bättre för fem öre och jag har sovit på saken i tre nätter nu..

Har jag sovit för mkt tros?

Men jag var ju lika velig första morgonen jag vaknade som imorse?

Hur gör man nu da?

Om det inte hjälper ett skit rent ut sagt, att sova på saken??

Ska man bara kasta sig in i ngt som känns så ofattbart konstigt?

Konstigt, ja det är ett av alla ord som man kan beskriva morgondagen med..

Konstigt..

Nervöst..

Otäckt..

Ännu mer nervöst...

Ont i magen..

Ska jag banga?

Det är fegt..
Oerhört fegt..
Ska jag tillåta mig att vara så pass feg så att det är pinsamt??

Jag skulle ju kunna banga?

Än är det inte för sent...

Nu fick jag ännu mer ont i magen...

Hjälp mig Gud...

Fasen vad skönt det hade vart och vara en björn..

Ingen gullig uppstoppad nallebjörn, utan en riktig björn.

En björn som vandrar runt ute i Sveriges skogar, en brunbjörn helt enkelt.

Men just vandra runt i skogen, utsättas för jakt, äta rå fisk och bär, nej, det ser jag inte själva tjusningen i..

Eller jo, möjligvis äta bär men framför allt är jag lite smått avundsjuk på att gå i ide...

Denna kväll hade vatt så underbart att göra det..

Lägga sig och sova sova sova sova sova sova sova..
Å vakna upp till en ljus vardag, till våren, där allt känns så mkt ljusare, så mkt lättare!

Men nej, riktigt så är det ju inte..

Måste vakna till denna mörka tid varje dag, kylan omsluter en och ger en ett kallt skal,

Nej, det hade vatt nice å få va björn alltså!

Jag har blivit beroende..

En drog har infunnit sig i mitt liv, intagit  min kropp, min tankeverksamhet. Det har framkallat ett stort ha-begär som inte går att motstå..

Minst 3 doser i veckan måste denna drog tas..

Idag tog jag nästan en överdos..

Helt sanslöst att jag inte hamnade på sjukhuset...

En kär vän räddade mig undan denna hemska och brutala död som hade kunnat infinna sig i denna offentliga miljö där jag befann mig..

Detta i sin tur hade lett till hemska rubriker och krossat mina nära och kära..

Tack, jag är skyldig dig ofantligt mycket för att du gjorde detta ingripande..

Och ett ännu större tack för att du försöker få mig ur detta beroendeframkallandet som fullkomligt tagit min arma och frusna kropp i besittning..

Frågan är nu bara, gör du det verkligen med rätt metod..?

Är det verkligen bra att ersätta ett beroende med ett annat?

Svaret är nog nej, även på denna frågan som på så många andra..

Men vad gör man inte för sina vänner..?

Jag hade till varje pris försökt få ut dig ur denna hemska verklighet om det var du som var i min situation, eller...?

"If I were a boy
I think I could understand
How it feels to love a girl
I swear I'd be a better man
I'd listen to her
Cause I know how it hurts
When you lose the one you wanted
Cause he's taken you for granted
And everything you had got destroyed"

Hade det verkligen varit samma sak om man varit kille..?

Svaret är förmodligen ett rakt och inte tillbakahållet NEJ

Men egentligen, vad är det som skiljer oss åt..?

Ja, så mycket vet jag att vi inte har likadana kön, men annars?

Varför tänker inte killar å tjejer likadant..?

Hade varit så mkt enklare ibland..

Och varför kan man bara inte prata klarspråk när man kommer till känslor?

Om man tycker om ngn, säg det ist för att gå och väva in det i en hemlighet som ingen får veta, allra minst den som det handlar om..

Egentligen, vad vinner man på att vara feg och ingenting våga?

Dagens samhälle gå ju ut på att ta för sig, visa sig stark..?

Men men....

Ja, iaf, om ja vatt en grabb, så hade det blivit ändring på mkt..

Men ja, nu är jag inte det

Och det kanske är bra det...

Haha, men om jag fått va det, bara för en dag

Då hade jag med nöje stått upp och kissat och provat på att få en "manlig orgasm";)

Söndag

Åter en vecka har passerat och lämnats till det förgångna..

Ännu en vecka fylld med allt för höga förväntningar..

Känslor och tankar kämpar en intensiv kamp med varnadra..

Vilken står då som vinnare tros.?

Ingen, de fick dela förstaplats..

Eller så kom de sist båda två, beroende på hur man ser det..

Det finns en tjuv ibland oss..

Eller, egentligen finns det rätt många tjuvar så som världen ser ut..

Men ngn håller på att stjäla ngt oerhört betydlesefullt för mig..

Ngn har fått min uppmärksamhet och fått mig att bli ngt så kopiöst nyfiken..(konstigt nog, jag är väl aldrig nyfiken???)

Detta låter ofattbart klyschigt, och nästintill pinsamt att skriva, men ngn håller på att stjäla mitt förnuft, snart kanske även mitt hjärta, vilket jag verkligen inte hoppas på...

"I wanna kiss you, but if I do, then I might miss you"

Å ja, det är nog detta misstaget jag har gett mig in på ...

Idag har jag vart med om traumatiska upplevelser...

Dessa bilder kommer att förfölja mig resten av livet...

Och det resulterade förmodligen i lungcancer till råga på allt..

Det hela började med en bilfärd ut i tomma intet,

Till ett landskap som man inte trodde fanns..

Längre och längre in i skogen bar det av..

Mörka granar som nästan slukade vägen i en enda stor tugga..

Mitt ute i ingenstans dök ett litet ruckel upp

Där befann sig den stora slakten, närmare bestämt grisslakten...

Vi hoppade ut ur bilen och gick in i det lilla "skjulet".

Vi kom in i en äckligt skitig liten lokal och där i ett närliggande rum såg jag det...

En stor styckbänk med köttslamsor till tusen.

Det vände sig fullkomligt i magen på mig och jag kände hur det steg upp i halsen..

Jag klarde det inte..

Jag sprang ut ur rucklet!

Om man hade tagit tiden så hade det varit världsrekord på 60 meter!!

Hoppade in i bilen och låste helt förtvivlat bildörren om mig..

Jag satt där och hyperventilerade i 190!

Efter en stund hörde jag hur ben sågades itu..

Bilradions volym gick på högvarv och jag ville inte vara med mer..

Farmor var kvar i detta hemska..

Jag var duktigt nära på att ringa till polisen..

Men farmor hittade tillbaka ut till bilen, det lastades in rått griskött i bagageutrymmet..

Jag skulle behöva köra med ett dött boskap i bilen..

Farmor intog återigen plats på passagerarsätet, på golvet satte hon en hink. En hink fylld med flådda grishuvuden!!!

Jag trodde jag jag skulle avlida...

De flådda skallarna flinade mot mig med hånfulla leenden hela vägen hem...

Jag har fått men för livet...

Hemska mardrömmar kommer att förfölja mig långt i livet..

Rädda mig...